Adios.

24 mars, 2014

Min förträfflige man har fixat en ny blogg åt mig.
Den finns här:
madde.forsb3rg.se

Annonser

Åldersnoja.

17 mars, 2014

Tycker så synd om dem som har åldersnoja.
De som får ångest när de fyller år.
Jag blir lycklig av att fylla år.
För då är det nästan alltid vår.
Fåglarna kvittrar, krokusar, snödroppar och klosterklockor har tittat upp ur rabatterna och man kan ha penseér och små påskliljor i krukor utanför knuten.
Och så älskar jag kalas, att umgås med familjen och få paket. 
Det enda jag kan ha lite problem med är att vara i centrum, men det får gå 🙂

Tack för att ni finns, mina vänner och familj ❤

Loss.

8 november, 2013

När jag bodde i Mossahägnad så hade jag en liten plastgran som alltid stod i mitt rum.
Den hade olikfärgade små lampor och det var något magiskt med den när den lös mjukt om natten och på något sätt höll mig sällskap.

När jag flyttade så försvann den och det är en liten sorg varje advent eftersom den representerade så många minnen.
Saknar dig, lilla gran ❤

Today.

22 oktober, 2013

Idag är det en sådan där dag då jag bara vill ligga i sängen.
Jag är inte deppig eller så.
Bara lite lagom melankolisk och vill därför omhuldas av det det varma och fluffiga i täcket och madrassen och bara höra regnet slå mot rutan.
Sedan blunda och somna i den tryggheten och mjukheten.

On the contrary.

26 september, 2013

Känner att jag efter mitt förra inlägg måste skriva ett till.

Jag är medveten om de hemska sakerna i världen.
Jag är medveten om död, sjukdomar och allt helvetiskt och jag tänker, och talar, mer än gärna om väldigt djupa ting. Allt från självmord till jordens undergång (Även om det gör mig lite otillfreds).

Men trots det, och kanske lite på grund av det, så är jag en människa som helt förbehållslöst älskar och avgudar livet!
De soliga sidorna. De ljusa sidorna, som oftast bländar mörkret.

Förälskelse, varmt te, kall CocaCola en sommardag, glass, en kram, pussar, en hunds fluffiga päls.
Kaffedoft, kaffesmak, doften av en moped, doften av höst, känslan när du är på väg till bion och ska se en bra film.
Att få vara med sin familj, besattheten av en bra bok, att få någon att skratta. Att skratta själv.
Att klia på ett myggbett, känna doften av pors, se en fladdermus, höra en korp, lyssna på 3 Gnossiennes: Lent om och om igen i flera timmar.
Umgås med vänner, ta en promenad runt fästningen, ta en promenad i Mossahägnad, minnen!
Gå på fest där pratet är huvudsaken och inte supandet, dela livet med den man älskar, laga god mat.
Ljudet av vågor, doften av hav.
Doften som slår en när man går förbi en trave med barrmassaved, lammen i hagen, semester, lön, fredagsfika.

Jag skulle kunna fylla hur mycket utrymme som helst med saker jag älskar!!!

Glittrande frost! När du kör genom skogen och allt du ser, från minsta grässtrå till högsta tallen, gnistrar som av diamant.
Att höra ugglan ensligt skria från skogen.
Shoppa. Lukta på parfymer och PartyLite-ljus.
Maskerad, halloween, jul, midsommar, påskbrasa och födelsedagar.
Varma klippor, en citrongul fjäril…

Känner att jag får bryta innan jag totalt flummar iväg här. (Pepparkakor med ädelost, glögg, alla djur, hö, halm, KATTUNGAR, tecknad film, all film…utom de dåliga, min kropp som tar mig dit jag vill och liksom lever med mig i ett tyst vemod om att vi en dag ska skiljas åt och förmultna, mossa, popcorn, marabou mjölkchoklad, CoCo, kakor, gräddsås, svanar, glittrande saker, Body Shop, köra bil, tänka, drömma, sova, de tindrande stjärnorna och månen.)

Darkness.

26 september, 2013

Jag lyssnade på en gammal intervju med Jim Morrison idag.
Den unga, fnittriga tjejen frågade honom: ”How do you think you´ll die?”

Och han svarade så här: ”I hope at about age 120 with a sence of humor and a nice comfortable bed. I would´nt want anybody around. I just wanna quietly drift off.
I think science has a chance in our lifetime to conquer death. I think it´s very possible.”

Han dog i sitt badkar i Paris, bland spyor och blod, 27 år gammal.

Och då tänker jag; så lite man vet om sitt öde.
Och vad skönt det är att inte veta.
Att anta att man blir över hundra och stilla somnar in i sin säng.
Jag tycker att alla ska tänka så, men ändå ta vara på varje dag, ifall man skulle försvinna imorgon.

(Källa: Wikipedia och en dokumentärfilm som gick på SVT.)

Erik Satie – Gnossienne 3.

13 september, 2013

Vissa röker marijuana.
Andra tar kokain.
Nästan alla dricker alkohol och feströker.

Jag dricker kaffe och lyssnar på musik.
Jag vet inte om det kan klassas som beroende, men om jag är knarkare av något så är det just Latte macchiato och den här låten.

Jag vet inte hur det känns att röka och knarka, men om det bringar samma lugn som denna musiken så förstår jag att det finns beroende.

Jag blir på något sätt saktfärdig och lugn. Som när man är mellan vakenhet och sömn. Tankar och kropp rör sig i slow motion och världen blir bara vacker.

I den här låten finns himlen och jag är så förbannat tacksam att den varken ger mig cancer, hjärnblödning eller nervskador.

Däremot önskar jag att jag blev lite lagom beroende av träning, för det skulle jag behöva 😉

Those days.

16 augusti, 2013

De kommer ibland.
De där vemodiga dagarna.
När man har ett litet sorgmod i hjärnan som liksom borrar sig in och vägrar släppa.
Jag vet inte varför det är där just idag, men jag bejakar och omfamnar det för jag antar att det finns där av en anledning.

Lovely black beans.

14 augusti, 2013

Så.
Dags att göra det officiellt.
Eller kanske inte.
Men jag gör det ändå.
Och det är ingen big deal.
Det är bara så det är.
Lagom chill 🙂

Sen 17 veckor tillbaka är jag lakto-ovo-vegetarian.
Eller, rättare sagt; vegetarian lite på mitt eget sätt.

När jag lagar mat till mig själv så använder jag inte produkter med döda djur i.
Jag undviker även ost med löpe så gott jag kan.
Jag köper inte godis med gelatin eller löss i.
Jag köper inte heller produkter som är gjorda av äkta skinn.
(Dock har jag skor i äkta skinn och mocka som jag köpte innan jag blev vegetarian, så de använder jag tills de slits ut.)

Funderar över att så småningom bli vegan, men än så länge är jag inte redo för det.
Sluta med kött/delar av slaktade djur är en sak.
Sluta med allt som innehåller ägg och mjölk en annan.

Och när jag är bortbjuden på kalas/fest så äter jag det som bjuds.
Är det buffé väljer jag bort köttet, men är det tacopaj, smörgåstårta eller liknande så äter jag det.
För jag vill vara en del av gemenskapen utan att sticka ut och jag vill inte kräva av andra att behöva fundera på alternativ till bara mig.
Och det är så jag vill ha det.

Lagom chill och inte så allvarligt 🙂

Lizard.

8 juli, 2013

Vet inte hur länge sedan det var som hon var med i Robinson, men hon kallades i alla fall för salamanderdödaren eller något liknande.

Jag borde ha blundat, men jag var oklok och reagerade för sent.

Så då fick jag se hur det stackars lilla djuret försöker fly. Kämpar för sitt liv för att hitta ett gömställe och när det inte går slänger sig på rygg och låtsas vara död för att undkomma.

Hur dess små, söta, ljusa fötter pekar upp mot skyn.

Och det gör ont ända in i själen när jag känner dess ångest, förtvivlan och vilja att leva.

Kanske är det irrationellt, men det finns få människor jag hatar så mycket som salamandermörderskan.