Tzatziki och rosé.

En otroligt stor klyfta uppstod mellan mig och min fästman när vi avnjöt grekiskt rosévin (Köpt på Kreta på våran förlovningsresa), hemmagjord tzatziki, klyftpotatis, grillad kyckling, bearnaisesås och sallad med gurka blandad med feta, oliver, vitlök och olja.

Under muntert skålande utropade Niclas att han föredrar min tzatziki framför Lohmanders bearnaise.

Han möttes av ett ”Va!”, tappad haka och en förfrågan om att upprepa.
”Jag väljer tzatziki framför bearnaise. Lätt.”

Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken och ikväll är det du och jag, bearnaisen. Du och jag.
(Niclas läste precis vad jag skrivit och går nu runt i huset med näsan i vädret och säger ”Det är jag och tzatzikin. Jag och tzatzikin.”)

Skål på er; alla fredagsmysare där ute!
(Och ni som inte känner mig behöver inte oroa er för mina alkoholvanor. Sista gången jag var full var på Sörse 2008 (Efter sviterna av min skilsmässa och krossade hjärta och tillfällig misstro på människor. Speciellt män.) och har inte planerat att bli det någonsin igen.
Minisalongsberusad är mer min grej och det blir jag efter ett glas vin och sen byter jag till Pepsi Max för det är godare )

Frihet.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det ska bli att vara ledig i fyra dagar!

Att få umgås endast med dem jag älskar och som älskar mig tillbaka; som säger vad de egentligen tycker och som inte missuppfattar. 
Och så ska jag gosa med vargen och njuta av varje ledig sekund.

Bara jobba imorgon med…

Sådant som man ser på film.

Jag har världens bäste fästman och jag vill inget hellre än att vara med honom tills mitt sista andetag.

Men om det inte skulle bli så, så vet jag exakt vad jag skulle göra med mitt liv.

Jag skulle bli en galen katt-tant.
En sådan där med risigt hår, luggslitna koftor och fårskinnstofflor som bor i ett stort hus och omger sig med katter.
Jag skulle fnysa åt alla som tilltalade mig, hata barn och bara äta konserver.

Skönt att ha en reservplan, tycker jag ^^

Flyktigt.

För bara några sekunder sedan sköljde den över mig!
Den totala lyckokänslan.

När det känns som sommar, barndom och semester. Glass, varm choklad och en bra film. Ungdom, friskhet och kärlek. Cykelpromenad utmed havet och grillning. Bad i en sommarvarm vik och mjukt, väldoftande gräs mot bara fötter. En kall öl på uteservering och spelandes Zelda en hel kväll.

Och den kommer så sällan så jag blundar och super in den så mycket som jag bara kan!

Det faktum att irritationen, ledsamheten och tristessen dyker upp så mycket oftare gör den till en sällsynt guldklimp i en öken av gråsten och jag älskar den ^^

Människan.

Dömd till förtvining och försvinnande.
Alltid åldrandes.

Men med förmågan att älska, njuta och lära.

Kan åldrandet vara priset man tvingas betala för medvetenhet?
För mognande och växande? För möjligheten att bli en bättre människa?
För miljoners lager och hemlighetsrum med erfarenheter och minnen?

Ibland kan jag tycka att det är värt det så länge man får slippa lidande,
men är det någon som får det ända in till slutet?

Besynnerlig duva.

Utanför mitt och Petras fönster så ligger det en liten uteplats omringad av en syrenrabatt.
Vid tiotiden landade det en duva där och började picka runt i rabatten.
Efter en liten stund spatserade den ut på plattorna och satt still ett bra tag.
”Lägger den ägg?” frågade jag Petra.
”Det ser ut som det.” svarade hon.

Så jag googlade ringduva och fick upp att de häckar i träd. Granar t.ex och ibland på byggnader och i övergivna skatbon.
Men inte på marken.

Jag började fundera över vad jag skulle göra med ägget, eftersom duvan förnöjt pickade vidare och inte visade minsta intresse för det.
Om jag skulle ta in det. Hur jag skulle hålla det varmt. Vad jag skulle mata ungen med och om man överhuvudtaget får ta in ägg.

När duvan efter en lång stund kom till slutet av rabatten och flög iväg så smet jag ut.

Och på uteplatsen låg den största fågelbajshög jag sett.
Trodde att de bara släppte små skvättar när de flög, men inte den här duvan inte! Den lägger lortar lika stora som hönsägg.

Borde kanske fotat den som bevis, men kände liksom inte för det…

Armhålor.

Raka bort håret i armhålorna?!
Aldrig i livet!

Efter två timmar kliar, sticks och rivs det.
Huden blir irriterad, rakhyveln slö och löddret tappas på golvet.

Rakning är för amatörer.

Jag vaxar bort det.

Synsk?

Ser ni de här fåtöljerna?

Tänkte att jag skulle fråga, för minst en gång om dagen är det någon som går in i dem så att de kusligt skorrar mot golvet och då har jag börjat undra om det bara är jag som ser dem.

Men ni ser dem? Eller?

(Ochnärdetgällerdethärmedviktensåsketjagilchfochtogviktväktarnaigenförjagvilleäta
mittdigestivekexpåkvällenochristillmatenochharändågåttner2,1kilo:))

Det där igen, igen, igen…

Det är inte klokt, men sant!!!
Jag är nu nere och vadar i LCHF-träsket.

Jag har kompass, men ingen karta och jag är rädd att inte hitta fram, men man måste börja gå åt någon riktning och det gjorde jag idag.

Sammanfattningen av dagen är MÄTT och sömnig.
Ägg, brie, laktosfri mjölk, skagenost, sallad, oliver, bacon, riven ost, kebabsås, gurka, rödlök och en liten Babybel har landat i min mage idag och den vill inte ha mer mat!!!
Den vill inte ens ha semlorna som står i kylen

Detta blir spännande!

Och nej, det är inte farligt för kroppen. Inte som ”bantningskur” och antagligen inte heller som livsstil.
2008 godkändes LCHF dessutom som kostråd för diabetiker.

Jag älskar dock kolhydrater, så min plan är att återgå till dem så småningom, men vilken lyx att kunna gå ner i vikt utan att vara hungrig

Mobbning.

Tänkte att jag inte skulle bry mig, men det är ju omöjligt att undvika skiten.

Nu rasar de andra artisterna mot Ranelid, Björkman och Gud vet vad.
Sean Banan får hålla på som en idiot, proglamledarna får dra värdelösa skämt och Afrodite får hoppa runt som små hoppetossiga fjortisar, men så fort det gäller Ranelid så är det stopp.
Där går gränsen och alla börjar protestera.
”Klart man förstår att svenska folket röstade på honom på pin kiv” var det någon som sa.

Att melodifestivalen blivit ett jippo.
Det har varit ett förbannat jippo sen de gjorde delfinaler av det!!!

Och enda anledningen att det blev ett sådant ramaskri nu är för att det var Ranelid som vann.

För att han är mobbad av media och andra artister.
För att han har blivit mobbad sen han var liten.
Och jag tycker att det är fel.